Clear eyes for rich people

Jag läste i somras boken Freakonomics av pop-ekonomerna Steven D. Levitt och Stephen J. Dubner, där de bland annat diskuterar och presenterar samband mellan orsaker och verkan som vid en första anblick inte alls har något samband, och gör detta i ett s.k. rappt tempo med invävda putslustigheter som ger boken en lättsam framtoning.

En sak som har givit mig mycket nöje, och osökt påminner mig om herrarnas teorier, är fenomenet med produkter som säljs under en legitim förevändning men som egentligen används till något helt annat, med, vad jag med försiktighet vill påskina, tillverkarnas goda minne. Ponera att Levitt och Dubner t.ex skulle undersöka förhållandet mellan konsumtionen av löstobak i Sverige vs. det faktum att det i alla snabbköp säljs Rizla i diverse utföranden (Kingsize-cigg? wtf liksom), ja, det behövs ju knappast två diplomerade ekonomer för att räkna ut vart det bär hän.

Den direkta motsvarigheten i USA är ju givetvis produkten Clear eyes, som genom populärkulturen indirekt har lanserats som en essentiell del av varje cannabis-rökande ynglings badrumsskåp. Helt ogenerat marknadsförs produkter med egenskaper som "Maximum Redness Relief", och likt Rizla i Sverige finns det garanterat alltid en pall Clear eyes i varje närbutik i USA. Varför? Är päls- och pollenallergi i USA vanligt i epidemiska proportioner? Sover genomsnittsamerikanen endast 3 timmar per natt? Eller är det något annat som gör dem omättligt törstiga på ögondroppar? You do the math.

Så, till anledningen till att jag skriver detta. Nästa produkt vars menade användningsområde känns något mystiskt har nämligen precis landat i butikshyllorna, och reklamfilmen går nu på högvarv i åtminstonde en rikstäckande tv-kanal. Ämnet är snuva, motmedlet Nozoil. Studera filmen, om ni inte redan sett den, och håll med mig om att det som slår en är att den här människans problem kanske inte har naturliga orsaker?