Delad glädje dubbel glädje 2: Artisternas bröd

Ytterst trendig som jag är tänkte jag motvilligt ge mig in i fildelningsdebatten. Det blir en halvfilosofisk diskussion i tre delar. Detta är del två och handlar om artisterna.

Det finns egentligen ingen anledning att bevara upphovsrätten för kulturyttringar i dess nuvarande form, eftersom affärsmodellen som bygger på distributionsmonopol inte fungerar längre. När distributionen är gratis så blir alltså upphovsrätten onödig. "Men ska inte artister få betalt för arbetet de lägger ner?", är ett av de tyngst vägande argumentet från de rabiata skivbolagen.

Faktum är att försäljningen av album är en mindre del av de allra flesta artisters inkomst, efter diverse kreativa avdrag på deras royalties för skivförsäljning. Studiotid och annat är, som många tror, inte en kostnad som bolagen villkorslöst står för utan ett lån som betalas av genom dessa avdrag. Först när dessa kostnader är betalda kan artisten räkna med ersättning. Skulle inte CD-skivan gå bra kan det hända att bolagen bara får igen en del av de här pengarna, och då får artisterna inte någonting alls. Undantagen, och det som alla skivbolag hoppas på att finna, är stora artister såsom ABBA, Elvis Presley m.fl. vars skivor fortsätter att sälja år efter år, ekonomiska perpetuum mobile som ger bolagen och dessa få artister all andledning att slåss med näbbar och klor för upphovsrättens överlevnad.

Artisterna tjänar istället största delen av sina pengar på uppträdanden och s.k merch. Statistiken visar att marknaden för livemusik blomstrar, och jag med många vill också påstå att ett skäl till detta är tillgängliggörandet av musiken över Internet genom sajter som The Pirate Bay. En ny generation av musiker, som själva vuxit upp med mp3-filen som det huvudsakliga musikmediet, har också oftast en positiv attityd till fenomenet, eftersom de själva har upplevt fördelarna med det både som konsument och artist.

Affärsmodeller för artisternas försörjning är alltså redan existerande, fullt fungerande och dessutom i användning, oberoende av hur musiken distribueras. Den nuvarande upphovsrättslagstiftningen, som gör att skivbolag och artister, levande eller döda, kan tjäna pengar idag på en arbetsinsats de gjorde för 30 år sedan, borde helt enkelt avskaffas. Artister, oavsett talang, är ju ändå inte några övermänniskor som förtjänar att få potentiellt obegränsad ekonomisk kompensation för deras åstadkommanden. Om vi låter tanken vandra lite så borde väl förmånerna med att få en plats i historieböckerna och 1000-tals beundrare räcka för att tillfredställa egot, och att få göra något så sällsynt som att arbeta med något man tycker om och är duktig på borde kanske till och med vara ett skäl för Björn Ulvaeus att nöja sig med en lön i nivå med vanligt folk (ja, jag sa det). Kanske kan vi på det här sättet också frambringa fler artister som gör konst för konstens skull, och ingenting annat.

Alltså. Myten om att artister skulle svälta på grund av fildelning är inget annat än en desperat lögn av skivbolagen, som försöker att åka snålskjuts på den eventuella sympatin som de lyckas uppbringa för artisternas "räkning". Oavsett upphovsrättens existens, så kommer bevisligen möjligheten att uppnå det klassiska rockstjärne-livet med miljoner på banken inte att försvinna.

Nästa del handlar om oss konsumenter.