Quis custodiet ipsos custodes?

I efterspelet av ett våldsutbrott av Gaza-offensivens kaliber är det traditionellt brukligt att den vinnande sidan, åtminstonde officiellt, är beslutsam att ta itu med eventuella brott som dess stridsförband kan ha begått. Av någon anledning brukar det dock alltid vara isolerade individer eller grupper, gärna underofficerare och "nedåt", som befinns skyldiga till dessa, och straffas därefter med uthängning i media som rötägg i en annars fläckfri organisation. Beslutsfattare med finare symboler på axeln är oftast också helt ovetandes om dessa brott, oavsett vad bevisen vittnar om vad det gäller order från s.k. "högre ort" och så vidare.

Många medier berättar i dagarna om att 16 internationella hotshots, backade av Amnesty, har skrivit under ett öppet brev till FN där man begär en oberoende utredning av de krigsbrott som utfördes under offensiven i januari. Att krigsbrott har förekommit i Gaza är det väl ingen vid sina sinnens fulla bruk som kan förneka. Men vem är det som ska straffas? Omfattningen av Israels brott, till exempel vad det gäller användningen av förbjudna vapen såsom fosforbomber och andra vapen med "anti-personnel"-syfte mot civila, är såpass stora att ingen enskild soldat kan klandras. Brotten är i sin natur sådana att planeringen och utförandet av dessa förutsätter att "högre ort" har varit inblandad från början till slut.

Ban-Ki Moon och FN har inte dock så klart inte ett skit att säga till om i den rådande världsordningen, så att förvänta sig något konstruktivt i rättvisesynpunkt ur detta är väl för mycket att begära. Israel kommer att lägga locket på och Obama med vänner är upptagen på hemmafronten med en trilskande ekonomi. EU skiter kategoriskt i saken, och vad det gäller oss så tittar majoriteten av våra egna politiker åt ett annat håll. Det är nämligen lite för jobbigt att lägga sig i. Det handlar ju trots allt om någonting större än tennis.